Paul Claudel

'''Louis Charles ''Paul'' Claudel''', född 6 augusti 1868 i Villeneuve-sur-Fère i Aisne, död 23 februari 1955 i Paris, var en fransk författare och diplomat. Han var bror till skulptören Camille Claudel.

Han debuterade 1882 med ''L'endormie'' ("Den sovande"). Under en vesper i Notre-Dame i Paris den 25 december 1886 genomgick han en religiös omvändelse och blev en hängiven katolik. Som diplomat var han först som konsul förlagd till New York 1895, därefter till Shanghai, Peking, Tientsin, Frankfurt am Main från 1911 samt Hamburg. Därefter var han från 1916 minister i Rio de Janeiro, i Köpenhamn från 1919, i Tokyo från 1921 och i Washington, D.C. från 1926.

Han skrev dramer och lyrik, som präglades av religiös mystik, och han var influerad av symbolismen. Han tog även tydliga intryck av Aischylos, vars verk ''Orestien'' han översatte till franska. Bland hans verk märks prosaverket ''Connaissance de l'est'' (1900), dramerna ''Tête d'or'' (1890), ''L'annonce faite à Marie'' (1912; ''Bebådelse''), trilogin ''L'otage'', ''Le pain dur'' och ''Le père humilié'' (1911-19), samt ''Le soulier de satin'' (1929, ''Sidenskon''), som utspelar sig i 1500-talets Spanien. Dessutom de lyriska verken ''Cinq Grandes Odes'' (1910; ''Anden och vattnet''), ''Vers d'exil'' (1911-1912), ''Trois poèmes de guerre'' (1915) samt ''Corona benignitatis anni Dei'' (1915). Levererad av Wikipedia